Vadhelst här i världen bedrövar min själ

Inte bara Carl Olof Rosenius skrev ju sånger vid den här tiden, utan även Ahnfelts fru Clara och Rosenius´ fru Agatha. Agathas finaste är kanske nedanstående, givetvis med musik av Oscar:





1. Vadhelst här i världen bedrövar min själ,
med Jesus och ordet det alltid blir väl.
Och om jag ej känner min lycka alltid,
i tron på Guds ord har jag ändå Guds frid.
Ack, saliga ro
på Jesus få tro
och äga Guds ord i sitt bo!

2. När synden förskräcker och ängslar min själ,
jag litar på ordet och Jesus likväl.
Min synd är mot Jesus som gnista mot hav,
den slocknar, försvinner i djupaste grav.
Ack, saliga ro...

3. När frestelsens stormar för mäktiga blir,
visst fäller jag modet, men ordet förblir:
Du, Gud, är min fulla rättfärdighet än,
min seger, min styrka, jag säger igen:
Ack, saliga ro...

4. När livet blir mörkt, jag är ängslig och svag,
jag skyndar till ordet, och där blir det dag.
Om andra syns rika och jag dem ej lik,
jag skådar i ordet, och där är jag rik!
Ack, saliga ro...

Text: Agatha Rosenius, ngt bearb.
Musik: Oscar Ahnfelt 

På nåden i Guds hjärta

Ännu en Rosenius-psalm tonsatt av Ahnfelt är denna vackra sång, tillkommen innan Lina Sandell började sin stora produktion. Ahnfelt-melodin skulle helt säkert kunna göra god nytta också på annat håll - meterklassen är en av psalmbokens mest överlastade.

OBS: bearbetningen i v. 5 är inte avsedd som en gärd åt Waldenströms försoningslära utan åt sammanhanget och det citerade bibelordets faktiska lydelse. Men det är ingen tvekan om att man, i motsats till W efter 1875, bör hålla samman de tre stora sanningarna om Jesu offerdöd att "Gud krävde offret, Gud gav offret och Gud var offret". Se t.ex. psalm 288:2 i Stora Nätpsalmboken.

1. På nåden i Guds hjärta,
som Jesus åt oss vann,
då han för oss i smärta
blev död på korsets stam,
jag nu allena bygger
min tro och salighet
och lever därför trygger,
den onde till förtret.

2. På nåden i mitt hjärta
jag stödde mej en tid,
men då vid syndens smärta
jag miste all min frid.
Så länge som jag rördes,
så kände jag mej nöjd,
men all min ro förstördes
när jag var mindre böjd.

3. Visst har jag ännu skiften,
ja, känslan växlar om:
än varm och rörd av Skriften,
än kall och död och tom.
Men nu jag lärt betrakta:
det skiftar ej hos Gud!
Jag slipper då beakta
min känslas alla ljud.

4. Den egendom som köptes
med Jesu Kristi blod,
beseglad när jag döptes,
blott den är fast och god.
Den ligger i Guds hjärta
och i det gåvobrev
som under dödens smärta
Guds Son med blodet skrev.

5. Nu är det väl därovan,
hur än det skiftar här,
och given är nu gåvan
av Gud, min Fader kär.
Den stund vi var ovänner
försonade vi blev.
Om intet alls jag känner,
jag tror Guds gåvobrev.

Text: v. 1-3 C M Montin 1753 (32 år), v. 4-5 Carl Olof Rosenius 1844 (28 år), bearb. A.H. 2008 
Musik: Oscar Ahnfelt 1853 (40 år)

O Ahnfelt:

Ängsliga hjärta, upp ur din dvala

Oscar Ahnfelt tonsatte ju många av Lina Sandells sånger. Men även sånger av vännen Calle Rosenius, t.ex. denna relativt tidiga från 1840-talet:




1. Ängsliga hjärta, upp ur din dvala!
Glöm inte alldeles bort vad du har:
Frälsarens vänskap,
nåd och gemenskap!
Ännu han lever, densamme han var.

2. Stanna och vakna, tänk vad du äger
ej i dej själv, men i Frälsaren kär!
Ren och rättfärdig,
himmelen värdig,
ej i dej själv men i honom du är.

3. Fastän du ej kan känna och se det,
fast du är syndig och skröplig, likväl
Kristus har köpt dej,
tvagit och döpt dej,
bär och bevarar ock ännu din själ.

4. Mitt under syndens dagliga plåga
du dock en evig rättfärdighet har.
Jesus allena
tvagit oss rena.
Pris vare Lammet, som synderna bar!

5. Gud är i Kristus ännu din Fader,
Sonen är ännu din Broder, som dog.
Trofaste Anden
ännu vid handen
ständigt dej leder - är detta ej nog?

6. O vilka under helgonen äro:
äro så saliga, sucka så tungt,
äro så höga,
se det så föga,
äro så trygga men sällan ha lugnt.

7. Vandra i tro, men se honom icke,
detta är regeln, det bliver därvid.
Korta minuter
känslan åtnjuter
vad vi i sanning dock äga alltid.

8. Upp då ur dvalan, ängsliga hjärta,
glöm inte alldeles bort vad du har!
Även den timma
tjockaste dimma
solen fördöljer, är solen dock kvar.

Text: C O Rosenius 1847 (31 år), ngt bearb.

Musik: Oscar Ahnfelt 1850 (37 år)

Här kommer en främling

Vart Oscar Ahnfelt än kom, brukade han (ibland efter några inledande rent instrumentala stycken) ofta börja sina solosångsframträdanden med den fyra år yngre vännen Johan Michael Lindblads sång "Här kommer en främling" som Ahnfelt själv hade tonsatt. Mer enfaldiga människor sägs ibland ha trott att Ahnfelt med denna sång syftade på sej själv (han var ju förvisso vanligen främling på orten), men vi förstår ju vem som avses. Det är dock mycket möjligt att dubbeltydigheten, särskilt i första versen, kan dock ha roat humoristen Ahnfelt.



1. Här kommer en främling från fjärran ort
- låt upp, låt upp!
Han gästa vill i ditt hus. Dess port
låt upp, låt upp!

2. Hans blick är kärlek, hans röst ger frid
- låt upp, låt upp!
Han stillar blödande hjärtans strid
- låt upp, låt upp!

3. Och var han kommer och finner hus
- låt upp, låt upp! -
så blir där nattvard och frid och ljus
- låt upp, låt upp!

4. Och Jesus heter den vännen god
- låt upp, låt upp!
För dej han gjutit sitt eget blod,
låt upp, låt upp!

5. Och vill du ha i ditt hjärta ro
- låt upp, låt upp!
Och vill du lycklig på jorden bo
- låt upp, låt upp!

6. Och vill du alltid Guds vägar gå,
låt upp, låt upp!
Och vill du himmelen saligt nå,
låt upp, låt upp!

7. Och låta upp är att ta emot,
hans nåd tag mot!
Hans evigt gällande syndabot
tag mot, tag mot!

8. Har du ej städat, är du ej ren,
likväl låt upp!
Han själv dej renar, ja, han allen.
Låt upp, låt upp!


Text: Johan Michael Lindblad 1844 (27 år), bearb. A.H. 2008
Musik: Oscar Ahnfelt