Vadhelst här i världen bedrövar min själ

Inte bara Carl Olof Rosenius skrev ju sånger vid den här tiden, utan även Ahnfelts fru Clara och Rosenius´ fru Agatha. Agathas finaste är kanske nedanstående, givetvis med musik av Oscar:





1. Vadhelst här i världen bedrövar min själ,
med Jesus och ordet det alltid blir väl.
Och om jag ej känner min lycka alltid,
i tron på Guds ord har jag ändå Guds frid.
Ack, saliga ro
på Jesus få tro
och äga Guds ord i sitt bo!

2. När synden förskräcker och ängslar min själ,
jag litar på ordet och Jesus likväl.
Min synd är mot Jesus som gnista mot hav,
den slocknar, försvinner i djupaste grav.
Ack, saliga ro...

3. När frestelsens stormar för mäktiga blir,
visst fäller jag modet, men ordet förblir:
Du, Gud, är min fulla rättfärdighet än,
min seger, min styrka, jag säger igen:
Ack, saliga ro...

4. När livet blir mörkt, jag är ängslig och svag,
jag skyndar till ordet, och där blir det dag.
Om andra syns rika och jag dem ej lik,
jag skådar i ordet, och där är jag rik!
Ack, saliga ro...

Text: Agatha Rosenius, ngt bearb.
Musik: Oscar Ahnfelt 

På nåden i Guds hjärta

Ännu en Rosenius-psalm tonsatt av Ahnfelt är denna vackra sång, tillkommen innan Lina Sandell började sin stora produktion. Ahnfelt-melodin skulle helt säkert kunna göra god nytta också på annat håll - meterklassen är en av psalmbokens mest överlastade.

OBS: bearbetningen i v. 5 är inte avsedd som en gärd åt Waldenströms försoningslära utan åt sammanhanget och det citerade bibelordets faktiska lydelse. Men det är ingen tvekan om att man, i motsats till W efter 1875, bör hålla samman de tre stora sanningarna om Jesu offerdöd att "Gud krävde offret, Gud gav offret och Gud var offret". Se t.ex. psalm 288:2 i Stora Nätpsalmboken.

1. På nåden i Guds hjärta,
som Jesus åt oss vann,
då han för oss i smärta
blev död på korsets stam,
jag nu allena bygger
min tro och salighet
och lever därför trygger,
den onde till förtret.

2. På nåden i mitt hjärta
jag stödde mej en tid,
men då vid syndens smärta
jag miste all min frid.
Så länge som jag rördes,
så kände jag mej nöjd,
men all min ro förstördes
när jag var mindre böjd.

3. Visst har jag ännu skiften,
ja, känslan växlar om:
än varm och rörd av Skriften,
än kall och död och tom.
Men nu jag lärt betrakta:
det skiftar ej hos Gud!
Jag slipper då beakta
min känslas alla ljud.

4. Den egendom som köptes
med Jesu Kristi blod,
beseglad när jag döptes,
blott den är fast och god.
Den ligger i Guds hjärta
och i det gåvobrev
som under dödens smärta
Guds Son med blodet skrev.

5. Nu är det väl därovan,
hur än det skiftar här,
och given är nu gåvan
av Gud, min Fader kär.
Den stund vi var ovänner
försonade vi blev.
Om intet alls jag känner,
jag tror Guds gåvobrev.

Text: v. 1-3 C M Montin 1753 (32 år), v. 4-5 Carl Olof Rosenius 1844 (28 år), bearb. A.H. 2008 
Musik: Oscar Ahnfelt 1853 (40 år)

O Ahnfelt: